Söndag, måndag och tisdag har NA publicerat artiklar om Örebro kommuns hantering av tomtförsäljningar (jag bloggade om detta redan i söndags). Om det som står i tidningen stämmer så har det brustit inom kommunens organisation. Jag ser allvarligt på det NA beskrivit om uteblivna fakturor och privat borttransport av kommunalt inköpta hus. Därför har jag gett förvaltningen i uppdrag att utreda dessa fall och att återkomma med rapporter, samt med eventuella förslag på förändringar av arbetssätt, riktlinjer och regler.

Sedan årsskiftet är jag ansvarigt kommunalråd för Samhällsbyggnadsområdet och jag ser det som mitt uppdrag att se till så att kommunen behandlar alla så lika som möjligt, att våra regler, riktlinjer och arbetssätt är så genomskinliga och granskningsbara som möjligt och att vi förvaltar skattebetalarnas pengar på ett korrekt och ansvarsfullt sätt.

Misstankarna som NA beskrivit måste utredas och förvaltningen har redan gett revisionsbyrån PWC i uppdrag att granska internkontrollen och rutinerna kring dessa frågor och jag har bett om en dragning om detta för hela det politiska presidiet på onsdagens ”presidieberedning”. Jag har också gett förvaltningen i uppdrag att återkomma med en utredning om uppgifterna i artiklarna samt med eventuella förslag på hur arbetssätt, riktlinjer, regler och liknande behöver förändras för att undvika framtida felaktigheter – och att undanröja misstankar om sådana.

Det som normalt gäller vid köp och försäljningsärenden på Mark- och exploateringsenheten (på Stadsbyggnadskontoret):

1. Alla ärenden diskuteras på enhetsmöte.
2. Information inför övriga tjänstemän på gemensamt möte på Stadsbyggnadskontoret
3. Politiskt godkännande efter presentation inför ordförande/presidium. De flesta markaffärer genomförs efter underskrift av programnämndens ordförande (sedan nyår är det jag), om delegationsordningen godkänner annan hantering stäms ärendena ändå av med programnämndens ordförande. Riktigt stora affärer beslutas av Kommunstyrelsen eller Kommunfullmäktige.

Det där är inte någon garant för att fakturor inte skickas eller att hus hamnar på privata tomter, men det innebär att markaffärer inte genomförs av en enskild tjänsteman på egen hand.

Det tål väl också att påpekas att Örebro kommun inte tillämpar någon fastställd prislista för markförsäljningar till företag/verksamhet: det handlar nästan uteslutande om förhandlingar och bedömningar av vad det kostar att etablera ett område. Grundinställningen är att kommunen inte ska subventionera industrimark (och liknande) men heller inte tjäna pengar på den. Prisnivåer bör dock självklart vara motiverade, genoskinliga och möjliga att granska.